Ett nervvraks bekännelser

Sitter på bussen på väg till Sandviken. Det var inte med lätta steg jag tog mig till t-centralen (å nej, det berodde inte enbart på min sedvanligt alldeles för tunga packning). Jag går min skräckdag till mötes: opponeringen. Från den dagen jag skickade in uppsatsen har jag bävat för denna dag & nu är snart tiden inne. Mardrömmar varat med skräckscenarion om hur jag blir sågade vid fotknölarna & ångest. MASSA ångest över att ha gjort en sån dålig uppsats. Försöker tänka förnuftigt, vad är det värsta som kan hända? Sannolikheten att jag dör är inte så stor. Risken att få komplettera är betydligt större men det dör jag inte heller av. Så egentligen är det ingen fara men jag är så sjukt, kräkigt nervös att jag inte vet hur jag ska hantera det. Ett positivt mantra anyone?

Published with Blogger-droid v1.6.5