Reamannen

Att leva ihop med Reamannen a.k.a Ludvig kan vara mycket intressant. Det går till exempel att lura honom att köpa något som det är en röd prislapp på & skyltas det om rea kan han gå helt nuts (oavsett om det finns behov av saken eller ej). Det är roligt tycker jag. När jag öppnade kylskåpet nu på kvällen fann jag en nyinköpt gigantisk flaska apelsinsaft (apelsinsaft är äckligt & jag tror inte att han som köpte flaskan tycker det är världens godaste smak heller). Gissa varför han köpte den? Den kostade ju bara 10:- svarade Reamannen. Fniss.

Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna

Min ambition i går kväll var att jag skulle cykla till jobbet idag. Jag vidhöll den ambitionen när jag kom ut ur duschen i morse kl. 5.15 fram tills att kräkan plötsligt satt i halsen & magen höll på att vända sig ut & in. Visserligen ville jag inte åka kommunalt heller eller rättare sagt ville jag inte åka till jobbet överhuvudtaget men det va ba å åk. Illamåendet har balanserat på en spindeltråd resten av dagen & jag har delat ut många bajs-leenden i receptionen idag. Valde därför att åka hem direkt efter barndansen i stället för att gå på Crosstraining (man brukar blir kräkig av den även om man inte mår illa innan så det var nog klokt). Nu ska jag inte göra ett knop mer idag, bara ligg still som en död sill.

Det är mycket man borde

Borde kanske skriva lite oftare men just nu räcker inte tiden riktigt till. Å det gäller ju att prioritera här i livet & fy satan vad jag hatar att prioritera. Varför kan man inte bara hinna med allt man vill? Hur som helst har jag varit ledig i två dagar i rad nu, minns inte när jag var det senast. Jag blir så exalterad av ledighet nu för tiden att jag tror jag ska hinna med ALLT jag inte hinner annars men i själva verket hinner jag ingenting. Haha, jag har fått sovit lite mer i alla fall, varit barnis åt Ester, tränat, såsat runt oduschad i lortkläder fram till 15.30 & nu ska jag klippa naglarna & vattna blommor.

Note to self

Ta inte en tuppis på eftermiddagen när du öppnat på jobbet, den blir lätt på tok för lång (läs somnar när det är ljust & vaknar när det är mörkt).

Världens bästa farmor!

Min fina, snälla, bästa farmor lämnade livet den 9:e mars.

Tack för allt Du givit

av Din rika varma själ

Tack för att Du hela livet

alltid ömmat för vårt väl

Historen om väckarklockan

Vet inte om ni hört den spännande historien om min väckarklocka. Hur som helst, nu ska ni få höra. Håll i hatten! Jag har så länge jag kan minnas använt min mobiltelefon som väckarklocka. Detta har aldrig vållat några störra problem. Givetvis har jag försovit mig nång gång hit & dit men har tydligen en inbyggd klocka som gör att jag vaknar i sista minuten & på nåt galet sätt hinner dit med andan i halsen, håret på tvären, kläderna ut & in, bakåfram & andedräkt som skulle kunna döda. Endast en gång har jag blivit väckt av ett telefonsamtal från jobbet (dock en gång för mycket, det vill man inte uppleva, tro mig!). Fick en ny telefon i julklapp & efter det har jag försovit mig FÖR ofta. Det är för enkelt att stänga av alarmet. Min käre sambo har fått agera väckarklocka & knuffat in mig i duschen när han stiger upp före mig. Inte hållbart. Vissa dagar öppnar jag på jobbet. Mannen i huset laddade därför ner en väckarklocka-app med ljud som väcker alla & med en mer avancerad avstängning. Jag är alltså tvungen att lösa matematiska problem innan snooze funktionen fungerar & hundra gånger mer krångligare att få ljudet att sluta helt. Kul jul. Funkar bättra än vad jag kunnat tro (att jag dessutom väcker andra i huset för vissa tydligen leva med). Så nu kommer jag allt som oftast upp i tid & blir dessutom suveränt bra på huvudräkning. Win, win situation (åtminstone för mig)!

Så tuktas en argbigga

Jag var inte särskilt trevlig förra veckan (läs senast i går) utan en bitter jävel, en argbigga. Konstiga arbetstider som gjorde att det blev för lite sömn, inget umgänge & ingen träning. Denna vecka fick bästa tänkbara start med sovmorgon & fruktsallad till frukost i sängen (bara för att jag kunde & hade tid, faktum är att sängfrukost är ganska värdelös men det är ju själva känslan av att kunna göra det som är så sjuuuukt skön). Vid lunchtid gick jag & tränade Powerstep & himel & pannkaka vilken power det var i mig! Galet pigg, yes! Hann även promenera mer än halvvägs till jobbet i det soliga vädret. I morgon får jag dessutom träffa Anna & Ester. Kan det bli bättre!? Argbigga bortblåst - check!

Jag? Stressad?

Nej, nej, nej. Att vakna kl. 06.04 en söndag & räkna hur många arbetstimmar man får i hop i veckan är väl helt normalt? Att 45 minuter senare sitta & rensa papper, städa köksluckor, omorganisera i köksskåpet & sedan göra fruktsallad, klassificeras väl också som ytterst vanligt (speciellt när man haft mello-kväll med bästa tjejerna kvällen innan & lagt sig senare än man brukar & druckit lite vin)? Lugn som en filbunke kan man påstå.

Varför?

Ganska ofta ställer jag mig frågan "Vad, vem, när, hur, varför finns min blogg?". Den har jag mest för mig själv (tror jag) för att jag tycker det är roligt att skriva ibland men samtidigt med en förhoppning om att andra stundtals läser & uppskattar den. När jag ser tillbaka på en del inlägg så tänker jag, varför? Varför skrev jag det jag skrev? Oftast tänker jag så om inlägg som beskriver vad jag gjort (eller oftast inte gjort) den senaste tiden. Är det intressant? Jag vet inte. Vill ni läsa det? Jag vet inte. Behöver jag skriva det för mig själv? Jag vet inte. Egentligen vill jag förmedla det som rubriken säger Bakom pannbenet på Lina med andra ord det som rör sig i mitt huvud. MEN...det också här jag kommer till den punkten där jag inte känner att jag kan skilja på personlig & privat. Läste någon gång ett inlägg om just personlig & privat på någon blogg (hmm, det där lät lite kryptiskt men jag minns inte var, när, hur). Ärligt talat förstod jag inte skillnaden, jag funderar fortfarande på det. Möjligen kan det vara så att ingen annan kan tala om det för mig för att det främst handlar om vad jag själv anser vara privat & personligt. Ibland vill jag roa, ibland vill jag beröra. Frågan är hur mycket man vågar, kan & vill dela med sig av sig själv & sin tankar i en blogg? Antar att jag sätter min egen gräns för vad jag anser vara personlig utan att vara privat, i dagsläget har jag dock inte bestämt mig för vart den gränsen är.

Spännande värre

Jag äter, andas, lever, skiter SATS för tillfället. All min vakna tid spenderas där, jobb som träning. Med andra ord vill du träffa mig hittar du mig på nåt center. Mer spännande än så är det inte just nu. Jo, just det jag har inom loppet av några dagar tappat bort (förlagt?) ett par gympaskor, ett par vantar & en vattenflaska. Kanske dags att ta en paus i kväll & ligga på soffan & äta semla?

Solsken i blick

Det är få saker som gör mig så löjligt glad som solen. Känslan av vår ligger i luften i dag, hallelulja! Att jag har ca 300 m till vattnet & kunde (läs vaknade inte 40 min innan jag skulle vara på jobbet) ta en halvtimmes promenad på väg till jobbet med glittrande vatten & sol i ögonen gjorde inte saken sämre. Tacka vet jag solen oavsett årstid.

Published with Blogger-droid v1.6.7