Ordning & reda - löning på fredag

Saker & ting börjar ta form. Vi har skapat rutiner för Ali G (& mamman & pappan såklart). Lättare att planera. Enklare att få saker & ting gjorda. Mindre tjafs vid läggning. Ett mer utvilat barn. En mindre stressad mamma. En familj som kliver upp tillsammans om morgnarna. Helt klart en win, win situation för alla.

 

 

 

Min vän & hängivne träningskamrat  Pia har (äntligen!) köpt träninsgkort på the place to be! Hon är visserligen, för tillfället, lika hel som ett maskätet äpple men, men...det fixar sig nog snart. Så jag kan redan checka av två träningstillfällen denna vecka. Yeah!

 

 

Mästerkock

Det finns några anledningar till att jag inte är stjärnkock (förutom den lilla parentesen att jag inte tycker att det är särskilt roligt att varken laga mat eller baka). För det första står jag alltid mitt i baket/maten när gästen ifråga kommer & det är ofta milslånga vägar innan det är klart. I går lyckades även radarparet L & L (förutom katastrofal tidskalkylering) ha sönder ett glas i maten. Rotfrukter i ugn fick bytas ut mot köpta pommes & maten lät sig dröjas. Jag fick dock plus i kanten för mina cupcakes & det är inte illa pinkat med tanke på att min käre vän typ är mästerkock...

Mitt namn är Lina men ni kan kalla mig mamma

Du föds som människa men dör som mamma, var det någon som sa. Med det nya lilla, livets ankomst för snart ett halvår sedan så ser mitt liv aningens annorlunda ut. Bakom mitt pannben maler således mest tankar om Ali G & på det stora hela kretsar allt runt honom. Naturligtvis. Lyckligtvis (finns ingen möjlighet att returnera). Jag som gillar att träna har oftast identifierat mig som en idrottare (hur bra jag var i idrotten är inte relevant). Gymnast, fotbollsspelare, ett tag kallade jag & Pia oss för "elit-motionärer" (om vi uppfyllde kriterierna för det vet jag inte men vi tränade mer än en motionär & våra ambitioner var betydligt högre än de flesta motionärers men det är dom ju fortfarande fastän jag knappt tränar...). Numera är min identitet mamma. Punkt. Jag äter, skiter, sover mamma (eller ja, man gör ju varken eller som mamma men ni fattar vad jag menar...). Det är mysigt & underbart & allt. Men. Vem är jag nu? Mina intressen/tid/prioriteringar har av förklarliga skäl fått sätta sig åt sidan & nu är min ambition att successivt öka min träning & återigen kunna titulera mig som elit-motionär. Hörde jag Öppet Spår 2013? Ge mig gärna en dunk i ryggen varje gång jag tränar för den behöver jag. Pia & jag började smida planer i går när vi tog en promenad runt Solna (det gäller att börja någonstans). Pia redovisade sina skador & jag beklagade mig över sömnbrist. Väl hemma möttes jag i dörren av en hysteriskt, hulkande liten son som just denna dag inte var helt nöjd med min frånvaro. Hej mamma! 

Inget gott som har något ont med sig

Fördel gåstol:
- Ali G tar sig dit han vill - mindre gnäll eftersom han helt enkelt kan följa efter mamman i stället för att vara stationerade på en plats.
- Utvecklade eftersom han får upptäcka & se saker på egen hand - vi ger inte saker till honom han tar de som är intressant.
- Kort & gott ett nöjdare barn.

Nackdel gåstol:
- Ali G tar sig dit han vill & kan följa efter mamman - hej kapade hälar!
-  Utvecklade eftersom han får upptäcka & se saker på egen hand - vi ger inte saker till honom han tar de som är intressant (läs livsfarliga). Barnsäkra hemmet för guds skull!
- Kort & gott ett vildare barn som kräver mer uppassning för att inte hela huset ska rivas.

Vardag

Tanken var ju att jag skulle komma i gång med bloggandet igen men jag kom av mig (IGEN. För femhundramiljonte gången) dels för att det förra inlägget var riktigt kasst, ett riktig plattfall & dels för att jag har svårt att få någon egentid. Men appropå det förra inlägget, i onsdagas när jag & Ali skulle hetsa i väg till träning (fortfarande alltid sena, när ska jag få "med-barn-tar-allting-mycket-längre-tid" tidsuppfattning...?) kom en man springades & hetsade "Hjälp, hjälp, det här är allvarligt. Jag har en fluga i ögat!!!". Tur man är cool (läs: livrädd när mannen kom springades emot oss & härjade trots att det var mitt på blanka dan men min snabbtänkta amningshjärna kom inte på någon lösning utan konstaterade mest att det inte skulle sett trovärdigt ut att använda Bugaboon som löparvagn) så där stod jag helt plötsligt & petade ut en blomfluga ut en vilt främmande mans öga (?) & missade tunnelbanan.

Veckan har sprungit i från mig med playdejts, promenader, BVC, StrongMama, träning på egen hand, mannens bandyträningar & allt annat. Jag tror jag ska ha tid med att blogga när barnet sover men då ska jag förösöka vara effektitv & typ hinna med allt annat livsnödvändigt (läs: dammsuga, tvätta, plocka ur diskmaskinen, äta, ringa viktiga samtal) fastän jag egentligen (oftast) skulle behöva sova. I helgen är det 30-års fest, babysim & kanske ett till träningspass..?