Dagens note to self

- Cykla inte genom arenastaden samma dag som det är match (ja, om du inte vill sick-sacka mellan fårskallar som går mitt i cykelbanan & inte uppfattar vad ljudet av en ringklocka betyder varken från mig eller någon annan av de 50 cyklister som också befann sig där).

- Soppa är inte bästa middagsmaten till en 1,5 åring. Inte för att Ali G verkade ogilla middagen men utav de få milliliter soppa som han fick upp på sin lilla minisked så hamnade hälften i haklappen, så ur mättnadssynpunkt & tidsåtgången kanske det inte är bästa maten.

Existentiell livskris

Ungefär en gång i veckan (minst) har jag existentiell livskris. Då funderar jag på prioriteringar här i livet. Och om man ändå bara har ett liv (vilket jag tror på) så känns det dumt att kasta bort livet på oväsentligheter (så vem har tid att krisa egentligen..?). Jag kanske inte ska hålla på och fundera över prioriteringar i och med att jag har en förmåga att fastna i grubblerier. Å andra sidan är jag är hej-dundrande bra på att dagdrömma och har en fantasi utan dess like. Om någon känner för att falla i grubbleri eller förverkliga något av följande (kanske väldigt idiotiska ideér men ändå lockande) så ligger dessa (för tillfället) högst upp på min lista (utan inbördes ordning) :

- skriva en bok
- bygga upp ett (mer eller mindre) självförsörjande by/samhälle med odling och djur, då vet vi att maten vi stoppar i oss och ger till våra barn är bra.
- starta eget företag (öppen för förslag)
- börja med någon ny hobby och/eller sport (öppen för förslag)

Värktabletter vs sjukfrånvaro

Jag är sjuk. Ordentligt sjuk. Tror kanske inte att jag hade blivit så här sjuk om jag hade varit hemma från arbetet tidigare i veckan men, ni vet hur det är i bland, jag hade helt enkelt inte tid. Nu blir jag hemma i morgon i alla fall för nu finns det inget alternativ längre om jag ska bli frisk. 

Jag är sån där människa som oftast jobbar vid förkylning fastän jag kanske inte borde, missbrukar värktabletter/halstabletter/nässpray för att ta sig igenom dagen. Ibland tror jag att konsekvensen blir att sjukförloppet blir längre än om jag inte tagit värktablett utan i stället stannat hemma & vilat. Varför för jag dåligt samvete över att vara hemma sjuk eller hemma med sjukt barn? Det är ju ganska normalt att vara det då & då. Funderar hur ni gör? Hur ni resonerar?

Gammal kärlek rostar aldrig

Funderar på att damma av bloggen & uppdatera den lite oftare (läs åtminstone en gång i månaden). Så vad har hänt sen sist:
- jag har fått ett nytt jobb
- vi har flyttat
- Ali G har fyllt 1 år
- Ali G har börjat förskolan...
-....och därmed har jag också haft min första vab i dag

Där kom det

Så kom dagen då min föräldraledighet tog slut. Efter hela otroliga 13 månader. Helgen är slut & i morgon börjar jag jobba. Det ska bli spännande. Fast inte utan sorg i hjärtat & att tårarna bränner. Men Lillfisen finns ju kvar därhemma fast med pappa.

Kunde ju avslutat föräldraledigheten på ett bättre sätt

Känner mig så jävla trött & slut. Minst 700 tvättmaskiner, 3218 klädombyten, 446 blöjbyten, 2 timmar sömn per natt, 905 kräkor. Det konstiga är att det verkar inte vara magsjuka för det är bara Algot som är sjuk. Trött är bara förnamnet. Vill du komma & städa, tvätta eller ta hand om ett (visserligen förståeligt men påfrestande) gnälligt barn eller ge en vrakig morsa en ansiktsbehandling eller en paus så är du mer än gärna välkommen.

512 rum och kök, tack!

Jag älskar tapeter. Jag älskar textil. Ja, alltså snygga sådana. Jag skulle kunna bada i snygga tapeter & fantastiska tyger. Massa färg & mönster. Det är så många tapeter jag vill ha! Helst från Ferm Living & Josef Frank.Vet dock inte hur jag ska få ihop det utan att åstadkomma ett epileptiskt anfall när man kliver in hemma oss. Inte för att jag har några snygga tapeter nu på våra 52 kvm eller massa olika härliga kuddar. Så än så länge är det egentligen inte ett problem men nästa gång jag flyttar behöver jag minst ett slott.

Gratis sjukvård?

Jag vet att jag ska vara fantastiskt glad och tacksam över att jag bor i Sverige med gratis sjukvård, tandvård etc. för barn & ungdomar. Jag är tacksam. MEN. Jag är beredd att säga att jag hellre betalar för att få den hjälp & vård jag vill ha till mig, mina nära & kära när jag anser att jag vill ha den & behöver den. Vad är det som är så svårt med att få en tid & den hjälp man behöver när man vill ha den? Framför allt kan jag tycka att vården kunde vara en aningens mer tillmötesgående när det har med barn (speciellt små) & göra eftersom det är svårt att kommunicera med dom på samma sätt som en vuxen. Jag tycker inte själv att jag är särskilt hypokondrisk men givetvis blir jag orolig när det handlar om mitt barn. Det kanske är överdriven oro...? Så ja, svensk sjukvård är gratis men jag tycker inte att den är särskilt tillgänglig. Kanske andra har bättre erfarenheter än mig men hitintills så känns det som om jag måste stånga mig blodig eller ha ett medvetslöst barn för att jag ska få hjälp & det bemötandet jag vill ha.

Måndagssyssla

Måndagar alltid lite sega. Min inställning till måndagar är inte så positiv, dumt. Borde ändra på det. Hur som helst är barnet dekorerad med en snorig älva under nosen sen i fredagskväll & därmed kan vi inte socialisera oss med andra små kids. Måndagsnöjet blir därför att inreda vårt blivande boende i huvudet (läs inte helt verklighetsförankrat). Tänker mig att barnrummet går i gult & grönt. Fräscht, färgglatt, rofyllt & könsneutralt. Kanske att vi bokar tvättstugan också men sån får det räcka för idag. Det är ju för sjutton måndag, måste spara på krutet. Nu hänger ett rumphasande barn i mina ben, dags att snyta honom innan han snyter sig i min byxa.

En morsa som tappat tålamodet

Ibland blir jag så trött och sjukt provocerad av allt kring graviditet, förlossning, komma i form efter födsel etc. etc. Kan vi inte bara enas om att varje människa är unik och att ingen graviditet, förlossning, bebis eller mamma är den andra lik. Det kanske finns vissa gemensamma nämnare. En del gravida mår illa och är trötta andra mår toppen. Vissa blir sjukskrivna, några jobbar in i det sista. En del går upp mycket i vikt andra inget alls. På vissa växer bara magen, några får en jättestor rumpa. Inget är konstigt. Inget är rätt. Inget är fel. Ingen har rätt att döma huruvida du mår, känner eller orkar. Bara du. 

Ingen har någon aning om hur min förlossning kändes förutom jag. Varken du eller jag vet hur det kändes för mig, dig, min syster, vän eller mamma att föda. De flesta är nog överens om att det gör ont men smärta för dig känns kanske inte på samma sätt som smärta för mig. Använd smärtlindring om du vill, gör det inte om du inte vill. Gör planerat kejsarsnitt om du vill. Föd hemma, föd på bb, gör vad du vill. Inget är konstigt. Inget är rätt. Inget är fel. Ingen har rätt att döma huruvida du mår, känner eller orkar. Bara du. 

Om vi tidigare har enats om att varje människa är unik (läs första stycket) så gäller även detta bebisar. En del äter hela tiden andra mer sällan. Vissa sover hela nätter, några är mer vakna. En del går upp mycket i vikt och växer så det knakar, andra mycket mindre.Vissa tar napp, några tar flaska. Bebisar är unika så även mammor. En del ammar. Andra pumpar eller ger ersättning, Vissa vill helst bara vara hemma medan en del vill ut och flänga. De flesta är nog överens om att det är en fantastisk men ganska jobbig tid men alla tacklar det olika. Inget är konstigt. Inget är rätt. Inget är fel. Ingen har rätt att döma huruvida du mår, känner eller orkar. Bara du. 

Å jag är urbota less på artiklar om att komma i form efter graviditeten eller bli av med de sista gravidkilona och kräks lite på tangentbordet varje gång jag läser en blogg skriven av en klämcheck morsa som gör plankan och äter lchf.  Och ni som tror att formen enbart sitter i kilona är korkade. Oavsett om du kommer i form eller inte så kommer din kropp inte se ut som den gjorde innan du var gravid. Vissa kanske tycker den ser sämre ut medan andra anser att den ser bättre ut men den blir aldrig densamma.

Med detta sagt ville jag egentligen bara säga att jag tycker det här var skitlöjligt http://nyheter24.se/nyheter/udda/736841-man-testar-att-foda-barn-grater-av-smarta Punkt slut.

P.S Jag är inte, och blev det inte som gravid eller mamma heller, till allmän kroppslig bedömning. Följande kommentarer får gärna förintas ” Hej tjockis” ”Vilken liten/stor mage du har” ”Vilka runda kinder du fått” ”Har du ätit för mycket” ”Oj, vad liten/stor du är” ”Är du säker på att det inte är två där inne” ”Vad smal du har blivit” ”Det syns inte att du har varit gravid” (kan fortsätta i alla oändlighet men stoppar där).

År 2012

Några veckor av 2013 har gått men måste ända skriva detta. Fantastiska år 2012. Året då två blev tre. Året då jag blev mamma. Året då Ludvig blev pappa. Året då Algot kom till världen. Det går inte med ord att beskriva hur mycket den lilla räkan ger oss varje dag, från första dagen. Så mycket kärlek, så mycket skratt, så mycket huvudbryderi, så mycket oro & så mycket kärlek (igen). Åååh min söta lilla famlij - vad jag älskar er!