Självinsikt

Jag tycker att jag har skaplig självinsikt. Det gäller dock inte punkten träning. Efter att ha varit en levande katastrof i några dagar med intensivt plugg, dåligt med sömn & mycket stress så valde jag på lördag förmiddag att åka in till Gävle för att träna på SATS. För det första tränar jag typ aldrig, för det andra så föredrar jag inte att träna hårt på morgonen, förmiddagen eller vid lunchtid heller för den delen. Vad väljer jag? Jo, att gå på crosstraing med yrsel. Grattis, jag höll på att kräkas & kunde knappt ta mig därifrån. Värsta träningsvärken sen dackefedjen.

Vad väljer jag för pass idag? SatsPowerStep i Sundbyberg. Tänkte att det skulle hjälpa till att få ut slagg ur benen. Har jag gått på det passet innan? Nej. Läste jag passbeskrivningen innan jag gick dit? Nej. Vilken tid valde jag att träna? Jo, lunchtid. Grattis, igen, jag höll på dö med min träningsvärk eftersom det inkluderade benträning med vikter. Haha, nu har jag i alla fall några nya pass att rekommendera: Crosstraining & SatsPowerStep. Lovar dock att utvärdera dom en gång till när jag är i fräschare tillstånd.

FYI

Tänkte bara upplysa min beundransvärda stora skara läsare att jag lever. Opponeringen var inte ens i närheten av en nära döden upplevelse (surprise, surprise!!!). Nu har jag dock en hel del korrigeringar som håller på & ta knäcken på mig men överlever antagligen det också.

Ett nervvraks bekännelser

Sitter på bussen på väg till Sandviken. Det var inte med lätta steg jag tog mig till t-centralen (å nej, det berodde inte enbart på min sedvanligt alldeles för tunga packning). Jag går min skräckdag till mötes: opponeringen. Från den dagen jag skickade in uppsatsen har jag bävat för denna dag & nu är snart tiden inne. Mardrömmar varat med skräckscenarion om hur jag blir sågade vid fotknölarna & ångest. MASSA ångest över att ha gjort en sån dålig uppsats. Försöker tänka förnuftigt, vad är det värsta som kan hända? Sannolikheten att jag dör är inte så stor. Risken att få komplettera är betydligt större men det dör jag inte heller av. Så egentligen är det ingen fara men jag är så sjukt, kräkigt nervös att jag inte vet hur jag ska hantera det. Ett positivt mantra anyone?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Fredagsaction

Babysimmet gick bra & lilla Ester är förmodligen världens snällaste & coolaste bebis. Ester glodde på alla skrikande bebbar, bjöd på ett leende när hon kände för det, flöt omkring i bassängen & gäspade lite nonchalant. Efter dusch & påklädning åt hon & sov sen i vagnen på vägen hem. Jag skulle kunna ligga & titta på fina Ester i hundra dagar & hundra nätter utan att tröttna (skulle kunna skriva hundra inlägg om Ester utan att tröttna också men det gör förmodligen ni).

Idag har jag varit på arbetsintervju (håll tummarna för mig) & just nu ligger jag & Ludvig som två slöhögar i soffan & orkar inte röra oss ur fläcken. Överväger att eventuellt laga middag. Fredagsaction it is.

Dagens bästa

Dagens bästa är att jag ska få följa med Anna & Ester på babysim för Kennet är upptagen (det krävdes inte direkt någon omfattande övertalningskampanj för att jag skulle tacka ja).

Så här snygg är Ester i sina röda badbyxor.

Två goda nyheter

Nyhet 1: Ewa ringde på kvällen & sa att hon kanske ska flytta till Huvudsta. Att ha henne inom promenadavstånd är värt mer än guld. Får besked om ungefär en vecka & jag är redan överpeppad.

Nyhet 2: Jag tränade. J A G T R Ä N A D E. Det ni. Mitt hjärta tog en omväg till bandyträningen för att kunna skjutsa mig till SATS Vällingby så att jag skulle få tummen ur att träna. En sån sambo kan man ju inte annat än älska!

Tack för visat intresse!

En endaste själ kommenterade & det var Lina H & hon bor i Gävle. Om jag skulle tycka att en löptur från Stockholm till Gävle var uppvärmning & tillbaka nedvarvning då hade jag nog lagt träningen på hyllan för då hade jag kunna sagt att jag var fulländad. Men nu är inte fallet så, kom igen då!

Hallå, jag behöver en träningskompis!

Ja, det behöver jag faktiskt. Jag behöver någon som tycker om att träna ofta & mycket, helst ganska hårt. Tycker mycket om box men gör det mesta om någon tjatar tillräckligt mycket (obs! inte landsvägscykel eller innebandy). Är inte direkt någon morgontränare utan föredrar kvällar. Ge er till känna träningsfreak!!

Notera

Vill att ni noterar att jag är uppe & har haft tvättid sen klockan 7. Har även hunnit att plocka ur diskmaskinen och ätit frukost. Säg är inte det att rycka upp sig?!

Ryck upp dig kvinna!

Ni kanske tror att jag är död men det är jag inte. Denna höst & vinter har varit tuff framförallt i skolan vilket har satt sig på min ork & mitt humör. Trodde att en sten skulle falla från mina axlar efter att ha skickat in uppsatsen men ångesten har eskalerat. Tanken på att läsa igenom den befintliga uppsatsen får mig att vilja lägga en kaskadspya av ångest. Drönmmer mardrömmar om opponeringen & självaste opponeringen känns som om en väntan på dödsbeskedet. Men faktum är att det finns inte så mycket mer än att gört. Det är bara å gört! När detta helvete är över ska försöka anamma en mer positiv approach till livet. Det är dags att rycka upp sig!

Slutligen har jag två funderingar.

Fundring nr 1: Varför smälter snön? Det är ändå inte dags för vår & jag föredrar vargavinter före slask alla dagar i veckan.

Fundring nr 2: Hur kommer det sig att man alltid känner sig renare när man duschar hemma i sin egen dusch?

Ester 3 månader

Mitt i all kris & panik blir min finaste lilla systerdotter Ester 3 månader idag.

Efterlyses: normal dygnsrytm

Min dygnsrytm är totalt kaputt, out of order. Dessvärre beror det inte på ett hej dundrades partajande utan på ett flitigt studerande (nå väl fullt så flitigt är det kanske inte). Är, som jag kanske nämnt tidigare, i grund & botten en kvällsmänniska. Vilket innebär att jag oftast tycker bäst om att plugga kvällstid. Nu har detta resulterat i kaos. För när jag vill lägga mig på kudden & somna bums någon gång runt 01.00-02.00 går min hjärna fortfarande på högvarv så då ligger jag där & skruvar till framåt småtimmarna. Jag som vanligtvis har svårt att komma upp på morgonen, kliver nu upp ungefär vid lunchtid.

Bakom pannbenet på Lina

Det känns himla rörigt i mitt huvud just nu. Uppsatsångest blandat med framtidsångest. I går kändes det därför helt enkelt livsnödvändigt att köpa en ny almanacka då min gamla tagit slut.

Mitt 2011 börjar visserligen inte förens efter den 10 januari då "ni-vet-vad" är inlämnat men det kan ju vara bra att ha koll på läget ändå.

Test från telefonen

Prövar återigen att blogga från min mobil i hopp om att det ska fungera. Känner mig som en gammal tant som inte har koll på läget, hur svårt kan det vara med en ny telefon?

Published with Blogger-droid v1.6.5

I krig & kärlek..

...& vid uppsatsskrivandet är allting tillåtet. Som exempelvis att dricka läsk, äta popcorn & godis i tid & otid.

Lunka på, lunka på..

...jag har långan väg att gå. Innan min uppsats är färdig. Tur att jag är ute i god tid. Har ju mer än 12 timmar på mig innan den ska skickas in. Gulp.