Måndagssyssla

Måndagar alltid lite sega. Min inställning till måndagar är inte så positiv, dumt. Borde ändra på det. Hur som helst är barnet dekorerad med en snorig älva under nosen sen i fredagskväll & därmed kan vi inte socialisera oss med andra små kids. Måndagsnöjet blir därför att inreda vårt blivande boende i huvudet (läs inte helt verklighetsförankrat). Tänker mig att barnrummet går i gult & grönt. Fräscht, färgglatt, rofyllt & könsneutralt. Kanske att vi bokar tvättstugan också men sån får det räcka för idag. Det är ju för sjutton måndag, måste spara på krutet. Nu hänger ett rumphasande barn i mina ben, dags att snyta honom innan han snyter sig i min byxa.

En morsa som tappat tålamodet

Ibland blir jag så trött och sjukt provocerad av allt kring graviditet, förlossning, komma i form efter födsel etc. etc. Kan vi inte bara enas om att varje människa är unik och att ingen graviditet, förlossning, bebis eller mamma är den andra lik. Det kanske finns vissa gemensamma nämnare. En del gravida mår illa och är trötta andra mår toppen. Vissa blir sjukskrivna, några jobbar in i det sista. En del går upp mycket i vikt andra inget alls. På vissa växer bara magen, några får en jättestor rumpa. Inget är konstigt. Inget är rätt. Inget är fel. Ingen har rätt att döma huruvida du mår, känner eller orkar. Bara du. 

Ingen har någon aning om hur min förlossning kändes förutom jag. Varken du eller jag vet hur det kändes för mig, dig, min syster, vän eller mamma att föda. De flesta är nog överens om att det gör ont men smärta för dig känns kanske inte på samma sätt som smärta för mig. Använd smärtlindring om du vill, gör det inte om du inte vill. Gör planerat kejsarsnitt om du vill. Föd hemma, föd på bb, gör vad du vill. Inget är konstigt. Inget är rätt. Inget är fel. Ingen har rätt att döma huruvida du mår, känner eller orkar. Bara du. 

Om vi tidigare har enats om att varje människa är unik (läs första stycket) så gäller även detta bebisar. En del äter hela tiden andra mer sällan. Vissa sover hela nätter, några är mer vakna. En del går upp mycket i vikt och växer så det knakar, andra mycket mindre.Vissa tar napp, några tar flaska. Bebisar är unika så även mammor. En del ammar. Andra pumpar eller ger ersättning, Vissa vill helst bara vara hemma medan en del vill ut och flänga. De flesta är nog överens om att det är en fantastisk men ganska jobbig tid men alla tacklar det olika. Inget är konstigt. Inget är rätt. Inget är fel. Ingen har rätt att döma huruvida du mår, känner eller orkar. Bara du. 

Å jag är urbota less på artiklar om att komma i form efter graviditeten eller bli av med de sista gravidkilona och kräks lite på tangentbordet varje gång jag läser en blogg skriven av en klämcheck morsa som gör plankan och äter lchf.  Och ni som tror att formen enbart sitter i kilona är korkade. Oavsett om du kommer i form eller inte så kommer din kropp inte se ut som den gjorde innan du var gravid. Vissa kanske tycker den ser sämre ut medan andra anser att den ser bättre ut men den blir aldrig densamma.

Med detta sagt ville jag egentligen bara säga att jag tycker det här var skitlöjligt http://nyheter24.se/nyheter/udda/736841-man-testar-att-foda-barn-grater-av-smarta Punkt slut.

P.S Jag är inte, och blev det inte som gravid eller mamma heller, till allmän kroppslig bedömning. Följande kommentarer får gärna förintas ” Hej tjockis” ”Vilken liten/stor mage du har” ”Vilka runda kinder du fått” ”Har du ätit för mycket” ”Oj, vad liten/stor du är” ”Är du säker på att det inte är två där inne” ”Vad smal du har blivit” ”Det syns inte att du har varit gravid” (kan fortsätta i alla oändlighet men stoppar där).

År 2012

Några veckor av 2013 har gått men måste ända skriva detta. Fantastiska år 2012. Året då två blev tre. Året då jag blev mamma. Året då Ludvig blev pappa. Året då Algot kom till världen. Det går inte med ord att beskriva hur mycket den lilla räkan ger oss varje dag, från första dagen. Så mycket kärlek, så mycket skratt, så mycket huvudbryderi, så mycket oro & så mycket kärlek (igen). Åååh min söta lilla famlij - vad jag älskar er!