I går mötte Algot & jag en gråtandes kvinna i hissen. Hon ursäktade sina tårar som rann ner för kinderna. Där stod jag oduschad med håret åt alla håll, tandkräm i mungipan, en kräka på axeln & med en bajspåse i handen. I vagnen låg Algot med hicka, sina pigga ögon & släppte fisar som skulle fått vem som helst att vilja utrymma hissen på stört. Jag hade ingen tanke på att ursäkta oss för det. Jag hade snarare kunnat sympatigråtit en skvätt med henne i hissen. Stackars kvinna, det var ju bara några tårar.
Published with Blogger-droid v2.0.3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar